Kan en uppförsbacke vara en sevärdhet? Jadå i Filipstad finns det lutande planet, en väldigt lång och brant uppförsbacke. Även om den inte är direkt sevärd i sig själv så bär den på en intressant historia som gör den väl värd ett besök.

På 1800-talet var det största hindret för den blomstrande gruvdriften framförallt det dåliga transportväsendet. När Yngs-Daglöse järnvägs AB bildades 1851 var planen att bygga en hästjärnväg mellan sjöarna Yngen och Daglösen. Strax utanför Filipstads centrum låg Abborrberget i vägen för planerna, det gick givetvis att bygga sig runt berget men det skulle också innebära att projektet blev väsentligt dyrare.

Lösningen blev att anlägga ett lutande plan, en av de äldsta enkla maskinerna för kraftbesparing, där nedåtgående vagnar skulle dra upp de uppåtgående. Den sju kilometer långa banan stod klar 1853 efter en arbetsinsats av 300 man.

Vagnarna drogs fram till bergets fot av hästar och krokades sedan fast i en stållina som gick runt en skiva. Malm kom ner för berget från Högbergsfältet och förnödenheter åkte upp till gruvan. När det lutande planet var i bruk kunde omkring 120 ton per dag fraktas på det här viset.

Yngs-Daglöse järnväg ingick i ett system som bara kunde användas så länge sjöarna var isfria så när järnverken började kräva malm året runt fick man tänka om och satsa på en järnväg mellan Kristinehamn och Persberg.

Vagnarna på det lutande planet slutade gå omkring 1873 och idag finns inga spår kvar efter verksamheten. Men berget och backen finns givetvis kvar och bjuder på en annorlunda industrihistorisk utflykt.