I Värmland finns flera mer eller mindre spektakulära vattenfall som besöksnäringen gärna vill att man besöker. Digerfallet är både ett av de mer säregna och det som innebär mest äventyrskänsla att besöka.

Numera regleras Tåsans vattenflöde genom Tåsjödammen och en undergjordisk kraftstation, men förlagan till den moderna anläggningen byggdes redan på 1920-talet av bröderna Svanberg, två pionjärer inom vattenkraften. I en tid när många i norra Klarälvdalen inte ens hört talas om elektricitet dämde bröderna 1914 upp Näckån för att bygga ett kraftverk till sin såg och snickeri. I samband med det fick också några gårdar i närheten för första gången elektricitet indragen och snart spreds ordet om nymodighetens fördelar.

Några år senare hade efterfrågan ökat tillräckligt för att bröderna skulle satsa på ett större kraftverk vid Digerfallet. Man dämde upp ån en bit ovanför forsen och ledde sedan vattnet genom en trätub ner för berget och in i kraftstationen. Snart efter slutförandet övertogs ägandet av ett nybildat lokalt energibolag och hann sedan säljas ytterligare två gånger innan det nya underjordiska kraftverket stod klart 1953.

Tåsans kraftstation vid Digerfallet är idag en övergivet ruin som tillsammans med fallet med sin kilometerlånga ravin erbjuder en säregen upplevelse i de djupa skogarna. Det finns andra, mer visuellt imponerande vattenfall i Värmland, men inget kombinerar ruinromantik och äventyrskänsla som ett besök till Digerfallet.

Om somrarna innebär ett besök en mindre promenad ner i ravinen på den igenväxta gamla vägen. Ett besök om vintern innebär däremot ett större äventyr där det inte ens är säkert att det går att hitta en parkeringsficka i närheten, än mindre hitta vägen ner till vattenfallet.