På Ekshärads kyrkogård finns en ansenlig samling smidda järnkors till gravvårdar. De var vanliga under 1700- och 1800-talet men föll sedan ur modet. Många järnkors slängdes eller såldes som skrot och i Ekshärad samlade man dem i en hög i utkanten av kyrkogården. Under 1920-talet hade man kommit på bättre tankar och började placera tillbaka korsen. Idag är Ekshärads kyrkogård med sina 450 järnkors tämligen unik och väl värd ett besök.

Många av järnkorsen är skapade av samma upphovsman, som också ligger begravd på kyrkogården under ett eget järnkors. Johan Tinglöf föddes 1751 och gick först som smedslärling under sin far i Föskefors. Som ung började han underhålla med kortkonster och fick snart rykte om sig att ha övernaturliga förmågor.

Senare i livet utbildade han sig till urmakare i Norge och väl hemkommen skapade han genom sin karriär över 400 urverk och många järnkors. Tinglöf fortsatte att vara en udda karaktär; han drack mycket, gick inte i kyrkan och hade ett hett temperament. De andra i Ekshärad både respekterade hans kunskap samtidigt som de var övertygade om att något var mycket fel, kanske var han till och med i förbund med det onda.

Sägnerna och historierna om Johan Tinglöf fortsatte efter hans död 1812. Det mest berömda av hans bevarade urverk är tornuret han byggde till Ekshärads kyrka 1783. Det är ett fantastiskt hantverk med många axlar och nära på trettio olika kugghjul, allt tillverkat för hand i hans smedja. När kyrkan inte hade råd att betala annat än ett underbud så accepterade han med orden ”Ja, klockan skall gå utan vank och brist, men när jag dör skall hon stånda.”

Efter hans död slutade klockan mycket riktigt att fungera och byborna blev övertygade om att han hade förbannat den. De efterföljande åren försökte man gång på gång att få urverket att ticka utan att lyckas och 1927 plockade man ner det för gott. Tinglöf och djävulen hade vunnit. I alla fall verkade det så fram till 1998 då man faktiskt återigen fick det att fungera, 186 år efter att det först stannat.

Tinglöfs urverk sitter idag i hembygdsgårdens klockstapel, de många järnkorsen pryder återigen kyrkogården och Tinglöfs ande verkar vila tyst under sitt egna kors på kyrkogården. Givetvis prytt med klockor.