Hur kommer världen att se ut tjugo år efter den stora apokalypsen, när naturen långsamt börjat återta den plats som människan en gång upptog? Antagligen kommer det att påminna om hur det ser ut i skogen utanför Töckfors, där bröderna Ivansson en gång drev sin framgångsrika bilskrot.

När Ivanssons bilskrot i Båstnäs startade 1956 var Norge ett land med pressad ekonomi. Landets oljefyndigheter låg fortfarande oupptäckta och för att gynna den inhemska handeln var bilar förlagda med höga tullar, något bröderna skulle utnyttja till sin fördel. Grusvägen som idag främst används av smugglare var när det begav sig en viktig farled in i Sverige och i närheten av Båstnäs fanns en tullstation som noggrant kontrollerade trafiken.

En norrman som ville köpa en billig bil i Sverige hade då två val, antingen kunde man montera ner sitt nyförvärv i tre delar – motor, kaross och hjulaxlar och föra in delarna till Norge vid separata tillfällen, eller så tog man helt enkelt med sig norska nummerplåtar och skruvade på sin bil från Ivanssons innan man obrytt rattade den genom tullen.

Det gick länge bra för bilskroten och bröderna blev kända långt utanför Töckfors, men när norrmännen började få en bättre ekonomi i slutet av 1970-talet var det också början till slutet för bilskroten i Båstnäs. Verksamheten trappades ner och på 80-talet förlorade bröderna till sist sin skrotlicens. Sedan dess har ungefär tusen bilar utspridda på två hektar stått övergivna i den värmländska skogen, till alla ruinturisters stora glädje.

Att vandra omkring bland de ändlösa raderna av skrotbilar är en färgsprakande och högst surrealistisk upplevelse som varje år drar ett stort antal turister från hela världen. Det finns ingen skyltning och med största sannolikhet gäller inga försäkringar på området. Det är däremot inga problem att ta sig till skroten, grusvägen från Töckfors är i gott skick och på plats finns många parkeringsmöjligheter.