Limkullens kalkbrott är en av Bergslagens alla bortglömda sevärdheter som förtjänar ett besök. Att kliva in i botten av det enorma dagbrottet ger en sällsam känsla där man samtidigt är ute i friska luften men ändå helt omsluten av bergväggar.

Kalkbrottet började brytas på 1830-talet av Uddeholmsbolaget för att förse företagets masugnar med kalksten. Limkullen hade en stor fördel med att kalkstensmassivet låg högt, brant och isolerat från den närmaste omgivningen. Med det slapp man att bryta under markytans nivå och kunde istället bryta i ett dagbrott med hjälp av pallbrytning. Från början skedde borrningen för hand innan brytningen elektrifierades 1918.

Hålet i skogen som Limkullens kalkbrott lämnat efter sig är enormt, ändå sysselsattes bara omkring 10 personer. Mellan 1920 fram till nedläggningen 1944 hann den blygsamma arbetsstyrkan med att bryta loss svindlande 629000 ton berg som innehöll 328200 ton kalk. Den överblivna gråstenen dumpades utanför kalkbrottet och utgör idag ett enormt stenfält i skogen.

Till en början fraktades kalkstenen med häst och vagn till Nordmarks järnvägsstation men 1918 drogs ett järnvägsspår från stationen fram till kalkbrottet. Av järnvägsspåret finns bara spridda rester, men utlastningskajen finns kvar under ett mosstäcke.

Tack vare sitt höga läge har Limkullens kalkbrott inte förvandlats till en artificiell sjö så som många andra dagbrott. Istället kan man parkera vid grusvägen, vandra fram till lastkajen med fältet av skrotstenen och sedan vidare in i själva dagbrottet.

Önskar man guidning av Limkullen går det bra att höra av sig till Nordmarks gruvmuseum. Det är också Jan på museet som stått för underlaget till denna text, vilket vi tackar för!