Förr i tiden hade de flesta socknar i Västergötland en Tå, en gemensam allmänning där man bland annat samlade sin boskap innan de föstes ut på bete i utmarkerna. Med tiden började obesuttna, de fattiga som saknade egen mark, att uppföra stugor på dem och allmänningarna blev till små backstugemiljöer.

Byn hade ett visst socialt ansvar för sin Tå, så när invånarna i och med industrialiseringen började flytta till städer, eller emigrera, så rev man gärna ner Tån hus för hus och glömde det kapitlet.

Åsle Tå är en av få bevarade miljöer där man kan se hur det såg ut för de allra fattigaste på 1800-talet i sina backstugor. Stugorna blev bevarade genom ett föreningsinitiativ 1923 och sedan dess har de fått stå kvar på sina ursprungliga platser för att berätta sin historia.

Det som gör att Åsle tå passar som en udda utflykt är inte historien i sig, det är hur man valt att gestalta invånarna i de bevarade backstugorna. Det är vanligt att museum använder generiska dockor för att ge liv åt en utställning. På Åsle Tå har man gått ett steg längre och låtit ”amatörkonstnärer från hembygdsföreningen” återskapa ett tiotal av de mest kända invånarna i tån. Med mycket varierande resultat.

Åsle Tå är öppet under sommarmånaderna och kommer varmt rekommenderat. Passa även på att titta på minnesstenen över slaget som blev starten på Kalmarunionen.