I utkanten av Slottsskogen ligger den bortglömda ruinen av Bragebacken.
Idag är det svårt att tänka sig att vi för hundra år sedan vurmade så för de nya vintersporterna att vi byggde hoppbackar mitt inne i staden. För även om vi gnäller på avsaknaden av riktiga vintrar så var det inte mycket mer snö då. Den första versionen av hoppbacken hade en kort karriär på bara tre år innan man gav upp och byggde en ny ute i Hindås istället. För där fanns det i alla fall snö.

Men i det kollektiva storhetsvansinnet som rådde inför jubileumsutställningen 1923 så fick man för sig att återinviga Bragebacken. På tjugotalet rådde det akut arbetsbrist i landet, vilket man löst genom ett koncept man kallade för nödhjälpsarbete. Kort innebar det att arbetslösa blev tvångskommenderade till att gräva diken, anlägga vägar eller i det här fallet bygga en gigantisk skidbacke av granitblock.

Bara för att man byggde en ännu större skidbacke så kom det inte mer snö för det. Den utlovade återinvigningen fick skjutas fram ett år till 1924. Mest känd är backen för att man 1949 och 1950 anordnade hopptävlingar på sommaren. Spektaklen anordnades med hjälp av ammoniumkloridbehandlad snö från Norge. Som man fraktade dit med tåg.

Sedan dess har backen bara sett sporadiska pulkor de få vinterdagar det faller snö över Göteborg. Annars är det en gömd och glömd del av slottsskogen som få hittar till.