Bengt Fogelberg något av en superstjärna tack vare sina pompösa, nationalromantiska monumentalstatyer av heroiska kungar och nordiska gudar. Ville man förvandla en knubbig kung till en hjältestaty så var Fogelberg mannen att kontraktera.

Parken som bär hans namn anlades i början av 1800-talet och är en av Göteborgs mest obskyra. Enligt den tidens naturromantiska ideal skulle parker ha små utrymmen med labyrintliknande gångar, utsiktsplatser och överraskningar. Konstruktioner skulle vara i imponerande skala, av natursten och järn och med fördel framstå som om de redan stått där i ett par hundra år. Allt det där som gör att vi idag ser på dem som kulisser från gotiska skräckfilmer.

Fogelbergsparken med sina ruiner och vilda vegetation är inget undantag. Den asfalterade gångvägen som skär genom parken står i klar kontrast till de rostiga och böjda smidesstaketen. Om man tittar noggrant hittar man lika rostiga grindar som tar en vidare in i antingen den östra eller västra delen av parken. Det är i den östra som man hittar det förfallna utsiktstornet. En ranglig stenkonstruktion som ska påminna om en mystisk ruin.

Där uppe i tornet kan man begrunda den udda anekdoten om hur Fogelbergs staty av Gustav II Adolf hamnade utanför domkyrkan i Bremen. Tyskarna hade ändå tvingats ha ihjäl kungen för att stoppa hans erövringsförsök av landet, så utsmyckningen var ett minst sagt udda val. Till slut smältas skulpturen ner på order av Herman Göring för att bli till patronhylsor, men då hade den ändå stått där i nästan 90 år.