Trägen vinner berättar det gamla talesättet som passar väl till byn Lagmansered mellan Trollhättan och Vårgårda. Innan kristendomen kom till bygden begravde man sina döda på gravfältet som kallas för Boryd Mullbacke. Där står än idag stenarna som restes och högarna som uppfördes. Stavkyrkan som ska ha rests någon gång på 1000-talet finns det däremot inga spår kvar från, den ska ha ruttnat bort efter att digerdöden tog med sig en stor del av byn in i mörkret runt 1350.

Därefter ska en bonde vid namn Lagman på Lagmansered ha uppfört en ny stavkyrka på sin gård runt 1465. Den fick stå tills danskarna kom och brände ner den 1612. Nästa försök gjordes 1634 av grevinnan Sidonia Grip, på samma plats men denna gång i sten.

Men inte heller denna skulle få stå ostört, första branden inträffade 1704 och efter ytterligare en brand 1710 lämnades den öde till 1768 då den byggdes upp igen. Den här gången fick den stå ända fram till 1929 då den brann ner för sista gången under pågående högmässa, och blev till den ruin vi ser idag.

Den sista och nutida kyrkan uppfördes 1935 mitt emot gården Boryd och den står faktiskt än idag. Lagmansereds kyrkoruin konserverades 1938 och består av meterhöga väggar, ett träkors samt några spridda äldre gravvårdar. Dess historia är mer intressant än ruinen i sig, men den är lättillgänglig från riksväg 42 och på plats finns parkering och informationstavla.