Göta Kanal är både Sveriges största byggnadsverk och har utsetts till årtusendets svenska byggnadsverk. Å andra sidan kallas kanalen skämtsamt för skilsmässodiket på grund av den osämja de många krångliga slussarna för med sig, och maxhastigheten på 5 knop är ungefär som att jogga. De som inte kan tänka sig något tråkigare än att sitta fast på en båt i en trång kanal dag ut och dag in kan glädja sig åt att det även finns några udda utflykter som kan nås via landvägen.

Lanthöjden utanför Töreboda är både Göta Kanals näst högsta punkt (den högsta är sjön Viken) och kanalens enda ö. Sträckan som kallas för Bergskanalen fick sprängas ur berget och för att spara in på kostnaderna gjordes kanalen här extra smal. Från början var den även byggd i en kraftig kurva med nästan 180 graders vinkel, vilket i kombination med storleken gjorde möten omöjliga.

Bergskanalen var länge alla kapteners skräckpassage och för att kunna reglera trafiken behövdes en semafor med en vakt som bodde i stugan på ön. Köbildningen runt kröken kunde innebära timmar av väntan och det skulle dröja ända in på 1930-talet innan man byggde om sträckan. Den nya kanalen byggdes andra sidan Lanthöjden, som med det blev Göta Kanals enda ö. Om än en artificiell sådan.

På Lanthöjdens högsta punkt, 91,5 meter över havsnivån, står en obelisk rest som en hyllning till Carl XIII som råkade vara kung då kanalbygget inleddes. Vid sidan av den står en mycket mindre, knappt synbar sten som hedrar de arbetare som faktiskt byggde kanalen. På obelisken växer det lavar, semaforen är numera bortplockad och vaktens stuga är igenspikad. Lanthöjden är inte bara Göta Kanals enda ö, den är också övergiven.

Gissningsvis är ön inte en av kanalens mer populära destinationer. Ett besök till lanthöjden är knappast en stor utflykt men den öde ön har ändå en viss charm med sin obelisk och fallfärdiga semaforstuga. Parkering finns i anslutning till den träbro som leder över till ön och några skyltar berättar om öns historia, i övrigt saknas faciliteter.