Skogen och glaset har alltid gått hand i hand i Limmared. När Gustav Ruthensparre grundade Limmareds glasbruk 1740 var det främst för att skogarna runt säteriet kunde mata de ständigt hungrande glasugnarna. När sedan den första sågen inne i samhället byggdes 1901 var det för att tillverka lådor och byggnader åt samma glasbruk. Först 1947 separerades skogsbruket i ett eget bolag, Limmareds skogar AB, medan glasbruket fortsatte sin egna väg.

Sågverket höll ut långt in i modern tid innan det föll in i en flerårig svacka. Efter flera år av olönsamhet tvingades det slutligen till nedläggning hösten 2000, och de 61 anställda fick se sig om efter nya arbeten. Vad som hände sedan, och varför, är mer oklart. Den stora sågen och området lämnades av någon anledning åt sitt öde, började se nyfikna men objudna gäster och med åren började den mer likna en katastrofplats än en arbetsplats.

En kavalkad av giftig färg, betongstrukturer och korrugerad plåt förde tankarna till ett postapokalyptiskt epos, där Mel Gibson när som helst kunde blåsa in i sin Interceptor på jakt efter en dunk bensin och några konserver bland rasmassorna från en halvt bortglömd civilisation. Under många år fick sågen hållas för sig själv, men femton år efter nedläggningen anlade någon en brand och den färggranna ruinen brann ner.

Idag finns det inga spår kvar av sågverket, marken nyttjas av nya företag och minnet av den en gång så viktiga arbetsplatsen tynar lite mer för var dag som går.