När Erik Dalhlberg lät avbilda Lindholmens slott till en av planscherna i Suecia antiqua et hodierna i början av 1700-talet var det en storslagen barockanläggning med torn, flyglar och en enorm parkanläggning med kollonader av antikiserande statyer. Till och med badstugan var överdådigt byggd i kalksten och marmor, smyckad med holländskt kakel och turkiska tapeter.

Lindholmen hade börjat som en sätesgård åt ätten Tre Rosor i början av 1500-talet. Några generationer senare hade gården byggts om till ett stort befäst slott, ungefär 16 meter i fyrkant invändigt och med metertjocka väggar. Slottet brann ner 1662 och det var därefter, i regi av en av de kungliga arkitekterna, som barockslottet Lindholmen byggdes upp.

Idag återstår inte mycket av all den forna prakten, 1792 brann Lindholmen ännu en gång och den här gången byggdes det aldrig upp igen. Två flyglar klarade sig undan branden, en av dem är idag renoverad till privatbostad medan den andra blir sämre för vart år. Av slottet återstår bara spridda murar och ett valv, medan den magnifika parkanläggningen har förvildats till oigenkännelighet med spridda ruiner här och var.

Ruinen restaurerades på 1930-talet men verkar därefter ännu en gång fallit i glömska. Av Sveriges alla slottsruiner är Lindolmens slott en av de mest obskyra. Det kan vara svårt att hitta parkering, skyltarna är gamla och slitna och flygeln är nära kollaps. Men för den som fascineras både av ruiner och viss strapats är det en utflykt väl värd mödan.