När den smalspåriga järnvägen Västgötabanan anlades i början av 1900-talet öppnade det upp landskapet på ett helt nytt sätt. Nu kunde göteborgarna på ett enkelt sätt ta sig ut till natursköna områden, som Björboholm vid Mjörns strand mellan Gråbo och Sjövik. Där kunde borgare och köpmän kliva av vid stationen och fortsätta sin färd ut på udden till fots, genom en vackert hamlad poppelallé och upp för kullen. Slutmålet var järnvägsbolagets Restaurang Strandkullen, med punschveranda, smörgåsbord och gästhus. Ville man inte ta tåget kunde man åka ångbåt från Alingsås, eller ta sin egen segelbåt till restaurangens brygga.

Halvvägs mot Sunnerös sydspets på väg mot Strandkullen låg Ångbåtsgrundet som vid den här tiden inte var utmärkt. Medan de förnäma gästerna roade sig på Restaurang Strandkullen kunde traktens bondpojkar sitta längst ut på udden och slå vad om ifall Ångbåten från Alingsås skulle gå på grund eller inte.

Men båten gick aldrig på grund och somrarna fortsatte på Restaurang Strandkullen. I alla fall fram till slutet av 1930-talet då allt brann ner. Restaurangen byggdes visserligen upp igen, men då nedanför kullen. Av det gamla societetslivet på Restaurang Strandkullen återstår idag bara en källare och en trappa som inte leder någonstans.

Många av de gamla sommarnöjena är idag välbevarade åretruntbostäder och en promenad runt Björboholm är en trevlig utflykt, även om trappan i sig inte är mycket att se.