Runstenen i Månstad är egentligen bara en i mängden. Den följer samma historia som så många andra stenar. Någon slog sönder den och återanvände den som byggmaterial, sedan hittade någon annan den och lät resa den på nytt. I det här fallet var den en del av en bro och den återupptäcktes vid en reparation 1905.

När den restes på sin nuvarande plats 1938 så valde man att vända runristningen mot den förbipasserande järnvägen istället för mot byvägen, vilket lät rimligt vid tidpunkten. Men idag är järnvägen nedlagd och banvallen är en cykelväg. Så när man i byn ville ljussätta runstenen uppstod ett problem. Helst skulle man ju vilja att alla fick se den belyst, men runorna var fortsatt vända mot den nedlagda järnvägen. Istället för att vända på runstenen valde man då att montera belysningen riktad mot stenens tomma baksida. Den syns i alla fall från vägen.

Råkar man ha vägarna förbi efter mörkrets inbrott kan stenen vara värd ett lustigt litet stopp. Runstenen i Månstad, VG 190, berättar annars bara att:

”Ingjald satte denna sten efter Grimulv, sin son”.