Strax norr om Vårgårda, alldeles utmed Europaväg 20 ligger ett litet kluster av fornminnen som berättar om människans relation till döden, med kapitel som sträcker sig över fyra tusen år. Den äldsta lämningen är Jättakullen, Nordens största hällkista, som restes under bondestenåldern för fyra tusen år sedan. Strax söderut ligger gravfältet Lundskullen, där bygden begravt sina döda ända fram tills kristendomen kom med en ny gud som krävde nya ritualer.

Mitt mellan dessa ligger Södra Härene kyrkoruin. Den första kyrkan på platsen restes redan på 1200-talet. Legenden berättar att man först försökte bygga kyrkan vid det hedniska gravfältet, men allt timmer man drog dit flyttades under natten till en kulle på andra sidan ån. Byborna antog att förfäderna på kullen ville ha sina gravar ifred och istället uppfördes kyrkan på platsen dit stockarna flyttats.

Kyrkan kom att fungera som bygdens samlingsplats i drygt fyra hundra år innan danskarna plundrade och brände ner den 1612. Men redan nästföljande år restes en ny och den stod i sin tur ända fram till 1905, då den brann ner efter ett blixtnedslag. Efter branden återstod bara långhusets granitmurar, stigluckan och kyrkogården och det är vad som finns kvar även idag.

Ett besök till Södra Härene kyrkoruin är varmt rekommenderat på en tur runt Vårgårdas mer obskyra sevärdheter. Parkering och informationstavla finns i anslutning till ruinen.