Av Sveriges över 4000 kända runinskrifter är de flesta minnesstenar som berättar om en specifik person. De är enkla att tolka och oftast inte vidare spännande utöver att de kan vara vackert utformade. Ett mindre antal runstenar är däremot så märkliga att deras mening diskuterats i decennier. En av dessa är Rökstenen i Östergötland som är täckt med gåtor, en annan är Sparlösastenen i Västergötland som förbryllar runologer än mer.

Sparlösastenen upptäcktes redan 1669 inmurad i den dåvarande kyrkan i Sparlösa. Vid en ombyggnation 1685 klövs den och murades in på nytt och 1848 när kyrkan revs fick stenarna följa med för att bli inmurade i den nya kyrkan. Först 1937 plockades halvorna ut ur kyrkväggen och delarna sammanfogades. Det var flera hundra år för sent, skadorna var då så omfattande att det blivit nästan omöjligt att tolka texten.

Den 1,7 meter höga stenen har ristningar i form av bilder och runrader på alla fyra sidor och är ovanligt nog skriven med både kortkvistrunor och urnordiska runor. Inskriptionen är till största del daterad till 800-talet, men lustigt nog finns det också ett lite yngre tillägg om att Gisle reste stenen till minne av sin bror Gunnar. Det är oklart om Sparlösastenen är ett historiskt eller juridiskt dokument, eller om syftet med stenen var något helt annat.

Även om runraderna hade varit bättre bevarade kvarstår problemet att vi idag saknar den historiska kontexten för att förstå bildernas innebörd. Det stora tolkningsutrymmet har gjort runstenen till en av de mest diskuterade bland runologer och teorierna om bilderna och textfragmenten är många.

Sparlösastenen är ett av forntidens märkligaste monument och är väl värd ett besök. Den står placerad i en skyddande träbyggnad strax intill Sparlösa Kyrka och är öppen för besök året runt.