Klockan 13:46 den 15:e december 2008 tystnade den stora pappersmaskinen PM5 på Wargön AB. Maskinen som hade installerats 1960 var en av bolagets största investeringar någonsin, när den tystnade så markerade det slutet för en epok som hade börjat redan 1868. Då hade bröderna Ericsson, ägare av Rånnums säteri anlagt ett träsliperi på en udde i Göta Älv. Därefter följde decennier av expansion och uppköp som för ett tag gjorde Wargöns AB till ett av norra Europas största skogsindustriföretag.

I början av 1920-talet föll hela koncernen som ett korthus och staten gick in som tillfällig ägare. Under resten av 1900-talet ser de olika verksamheterna i koncernen flera ägarbyten och omstruktureringar. När beslutet om nedläggning nådde arbetarna 2008 kom det som en chock, men även om pappersbruket hade producerat mer än beräknat dök vinsten på grund av allt högre priser på ström och transport.

Två år efter nedläggningen påbörjades rivningen av den jättelika anläggningen, skorstenen sprängdes och kvar lämnades ett postapokalyptiskt landskap med underjordiska gångar, skyddsrum och trappor rakt ut i intet. Samtidigt beslutade kommunen att bevara den gamla kontorsbyggnaden i rött tegel och den karaktäristiska portalen för brukets arbetare smyckad med en varg. Det talades om byggnadsminne och att bevara brukets långa historia för eftervärlden.

Riktigt så blev det aldrig, åren gick och kontorsbyggnaden stod tom och utan underhåll. Någon gång 2017 slutade tillsynen helt och hållet och byggnaden stod öppen för den nyfikne. Tre år efter det tände någon eld på den vilket kvarlämnade ett utblåst tegelskal.

Idag är framtiden fortsatt oviss för området som en gång hyste Wargöns Bruk, ruinen står för tillfället kvar och rivningsområdet bakom den används som ett utomhusgalleri kallat Bruket (läs mer om det här). Om inte annat kan man begrunda hur Vänersborgs kommun tänkte när de valde att låta stadens industrihistoria bli till en bortglömd ruin.