Hålvägar är en typ av forntida färdvägar som finns i Sverige och andra delar av Europa. De är smala, djupa dalsänkor som ofta användes som vägar och transportleder under järnåldern och medeltiden. Hålvägar är vanligtvis mellan 2 och 10 meter breda och 1 till 2 meter djupa, och kan vara flera kilometer långa.

Det är inte helt känt hur gamla hålvägarna är, men de flesta antas ha använts från järnåldern fram till medeltiden, det vill säga från cirka 500 f.Kr. till cirka 1500 e.Kr. De användes för att transportera varor och boskap mellan byar och gårdar.

De största hålvägarna i Sverige finns i Uppland och Södermanland. Här finns flera hålvägar som är flera kilometer långa, som till exempel hålvägen mellan Uppsala och Gamla Uppsala som är ungefär 7 kilometer lång och hålvägen mellan Tuna och Björklinge som är cirka 9 kilometer lång. Även på andra håll i Sverige finns hålvägar, till exempel på Gotland, Öland, Västergötland och Skåne.

Hålvägar ger en inblick i hur människor levde och rörde sig under historiska tider. De kan också användas för att studera landskapets förändring över tid och för att få en bättre förståelse för hur människor anpassade sig till olika miljöer och förhållanden.

Vi har inte stött på så många hålvägar och andra färdvägar, tipsa oss gärna om du känner till någon som skulle platsa på listan. Kontaktformuläret finner finns här.