Fornborgar är försvarsverk som uppfördes under järnåldern och tidig medeltid. De byggdes ofta på höjder med god överblick över omgivningen, vilket gav försvararna en fördel när de bevakade och försvarade området. Många fornborgar var också strategiskt belägna vid vattendrag eller andra naturliga hinder som gjorde det svårt för angripare att ta sig fram.

Fornborgarna var ofta uppdelade i flera delar med olika funktioner, till exempel en inre borg med högre försvarsverk och eventuellt en brunn eller cistern för vattenförsörjning. Utanför den inre borgen fanns ofta mindre skyddsverk, som en yttre stenmur eller vallgravar som skyddade mot angripare.

Det finns omkring 1 500 fornborgar spridda över hela Sverige, från Skåne i söder till Lappland i norr. De flesta fornborgar byggdes under yngre järnåldern (400-1050 e.Kr.), men vissa kan ha sitt ursprung i äldre järnåldern (500 f.Kr. – 400 e.Kr.) och tidig medeltid (1050-1350 e.Kr.).

Det finns olika teorier om syftet med fornborgarna. En är att de användes som skydd mot fiender och angripare, medan en annan teori är att de användes som platser för samhälleliga ceremonier eller för att visa makt och status. En del fornborgar har tydliga tecken på att de har varit bebodda under en längre tid medan andra verkar ha byggts och övergivits relativt snabbt. Det finns också exempel på fornborgar som har haft olika funktioner vid olika tidpunkter i historien, till exempel som tillflyktsort under krig eller som samlingsplats för handel och ceremonier.

Idag är fornborgarna, många gånger tack vare utsikten de erbjuder, populära besöksmål och utgör ett viktigt kulturarv i Sverige. Ändå kan de vara svåra att hitta till och väl på plats är det inte alltid helt lätt att upptäcka dem.

Har du en egen favorit bland landets fornborgar som saknas här så får du gärna tipsa om den. Kontaktformuläret hittar du här.