Hällkistor är en av de äldsta typerna av gravar som återfinns i Sverige och har varit en viktig källa till information om livet under bronsåldern.. De är ofta placerade på höjder eller sluttningar och består av en stenkonstruktion som täcks av en hög av jord eller stenar. De flesta hällkistor har en rektangulär eller oval form och är vanligtvis mellan 2 och 4 meter långa.

Hällkistor var vanliga under bronsåldern (ca 1800-500 f.Kr.) och användes för att begravas av människor i dåtidens samhällen. De användes ofta som familjegravar och det var vanligt att flera personer begravdes i samma grav. Hällkistorna slutas användas som gravform under järnåldern. Det finns flera teorier om varför, till exempel förändringar i samhällets begravningsseder, förändringar i klimatet eller förändringar i det sociala systemet.

En typisk hällkista består av en rektangulär eller oval stenkonstruktion med en hög av jord eller stenar ovanpå. Gravkammaren i hällkistan är oftast orienterad i nord-sydlig riktning och har vanligtvis en eller flera in- och utgångar. Inuti gravkammaren har arkeologer funnit begravda kroppar, keramik, vapen, smycken och andra föremål som ger ledtrådar till hur människorna på bronsåldern levde.

Antalet hällkistor som hittats runt om i landet uppgår till flera tusen. De är särskilt vanliga i Skåne, Blekinge och Öland. Här samlar vi de få vi sprungit på. Saknas din egna favorit så får du gärna tipsa oss, kontaktformuläret hittar du här.