Gravhögar var en populär gravtradition under olika perioder från neolitikum till vikingatiden i forntida Norden. De tidigaste gravhögarna täckte stendösar, medan jordbegravningar under högar blev vanligare under den äldre bronsåldern. Kremering var den vanligaste begravningsmetoden under den yngre järnåldern.

Större gravhögar tros i stor utsträckning ha varit avsedda för begravning av högt uppsatta personer, antingen kungar eller stormän. Det verkar som om syftet med högen var att visa hur stor den döde varit i livet när den reste upp. Jordvolymen i de största högarna kan vara upp till trehundra gånger större än en normal grav. De större gravhögarna kallas ibland oegentligt för ”kungshög” och antas innehålla begravningsplatser för kungar eller stormän.

Högarna och gravfälten fyllde en speciell funktion när det gällde att bevisa äganderätten till platsen, då långvarigt boende var det mest övertygande beviset för anspråk på marken. Även om gravarna ser liknande ut kan man inte säga att samma idéer ligger bakom alla gravar. Troligtvis skilde sig idéerna om gravarna från tidsperiod till tidsperiod och från plats till plats.

Gravarna kan inte ha representerat hela befolkningen, då de är alltför få. Den synliga delen av högen representerar bara den sista delen av processen att skapa en begravningsplats. Före ansamlingen av material som syns på högen, skedde flera aktiviteter och anläggningar som gropar, gravkammare, stensättningar, gravbål och så vidare.

Hur många gravhögar som finns i Sverige är omöjligt att uppskatta, men här samlar vi dem vi stött på under våra resor. Tipsa oss gärna om din personliga favorit saknas, kontaktformuläret hittar du här.