Ett gravröse, även kallat rör eller kummel, är en gravanläggning från forntiden som är byggd av sten. De saknar synlig inblandning av sand eller jord och är vanligtvis inte övertorvade, men kan ha en naturlig sentida vegetation av mossor, ris eller örter. Gravrösen har vanligtvis en välvd profil och är runda till formen, men det finns också fyrkantiga och oregelbundna gravrösen. Om anläggningens längd utgör minst dubbla bredden och långsidorna är parallella kallas de långrösen.

Rösen från bronsåldern och äldre järnåldern anlades ensamma, i glesa stråk eller i grupper, helst på bergskrön med vid utsikt över landskapet. Saknades en höjd kunde de anläggas i dalgångar eller i vattennära miljöer. De återfinns ofta i kustbygderna och ute i skärgården där de kan ha fungerat som både gravar och sjömärken, men även inåt land kan de haft funktion av att markera ägor eller fungera som monumentala riktmärken.

I gravrösen från yngre bronsåldern och järnåldern hittas oftast bara aska efter den döde, som tillsammans med gravgåvorna brändes före begravningen. I rösen från äldre bronsåldern kan en inre gravkammare med en kista förekomma där den döde gravsattes med gåvor och personliga tillhörigheter.

Många gånger finns en grop på toppen av röset vilket kan vara tecken på plundringsförsök, men likväl vara resultatet av att invändiga träkonstruktioner murknat och rasat ihop. Att gravrösen oftast byggdes på höjder gör dem till en imponerande gravform som ofta bjuder på ett litet äventyr att besöka.

Läs mer om gravrösen runt om i Sverige här, saknas din favorit så får du gärna tipsa oss. Kontaktformuläret hittar du här.