Kvarnar är en kategori under industrihistoria som lika gärna kunnat sorteras som kulturhistoria, eller forntid då de funnits sedan urminnes tider. Men för att förstå de stora moderna kvarnar som idag finns kan det vara bra för perspektivet att börja där allt startade.

Vattenkvarnar i form av skvaltkvarnar dyker för första gången upp i bevarat källmaterial under 1100-talet. De måste ha inneburit en revolution för dåtidens människa, för första gången kunde man mala utan att använda muskelkraft från djur eller människa.

Varsomhelst det fanns ett vattendrag fanns där sedan en vattenkvarn. Givetvis ledde det till konstanta konflikter om vem som fick dämma och mala vart, vilket visar sig i de gamla landskapslagarna där kvarnarna har en helt egen balk. Skvaltkvarnarna fortsatte dominera till mitten av 1800-talet då de började ersättas av mer effektiva hjulkvarnar. Ändå fortsatte många mala för husbehov i sina skvaltkvarnar en bra bit in på 1900-talet.

Väderkvarnarna har funnits i Sverige sedan i alla fall 1600-talet och var det givna valet på slättbygder och andra platser med begränsade vattendrag. Bara på Öland fanns det i början av 1800-talet 1713 väderkvarnar. I början av 1800-talet började ångdrivna och elektrifierade kvarnar göra intåg och de mindre kvarnarna på landsbygderna förlorade sin vikt. Även de mekaniserade kvarnarna började sedan falla under globaliseringens konkurrens, vilket resulterade i nutida ruiner så som Juvelkvarnen på Eriksberg i Göteborg.

Många skvaltkvarnar finns fortfarande kvar på landsbygden, bevarade av museer, hembygdsföreningar och frivilliga. Väderkvarnar i Skåne, på Gotland och på Öland dyker upp vart än man vänder blicken. De berättar alla en historia om hur livet såg ut innan industrialiseringens effektivisering och mekanisering, en historia som idag känns avlägsen men som inte alls ligger långt bak i tiden.

Har vi missat din favoritkvarn? Tipsa oss gärna – kontaktformuläret hittar du här.