Fångstgropar för varg, även kallade varggropar, var en vanlig metod för att fånga vargar i Sverige och andra delar av Europa under 1700- och 1800-talet. Dessa gropar var vanligtvis byggda av trä eller sten och var ofta mycket stora, upp till 10 meter långa och 3-4 meter djupa.

Varggroparna var ofta utformade med flera kammare och tunnlar för att leda vargen mot den fallucka som skulle släppas ner när vargen gick över den. Falluckan kunde vara täckt med kvistar och löv för att dölja den och göra den mer lockande för vargen att gå över.

När vargen gick över falluckan, föll den ner i gropen och blev instängd. Vargar som fångades i groparna kunde dödas på olika sätt, till exempel genom att skjutas eller genom att strypas med en snara.

Fångstgropar för varg var inte bara farliga för vargar, utan även för människor och boskap som råkade falla ner i dem. Därför var de vanligtvis placerade på avlägsna platser där risken för oavsiktlig skada var minimal.

Idag är det inte tillåtet att använda fångstgropar för att fånga vargar i Sverige eller andra europeiska länder. Vargar är fridlysta och skyddade av lagar och förordningar. Istället används andra metoder för att skydda boskap mot vargangrepp, såsom elektriska stängsel och skrämselhundar.

Många varggropar är sedan länge raserade men det finns också många bevarade även om de ibland kan vara svåra att hitta till. Fångstgroparna är allt som oftast stängslade för att hindra både vilt och människor från att falla ner i dem, men ibland kan stängslet vara trasigt eller saknas helt. Då gäller det att hålla sin nyfikenhet i schack för kanten kan vara svag och det kan vara långt till hjälp.

Saknas din egna favorit bland Sveriges varggropar här? Tipsa oss gärna, kontaktformuläret hittar du här.