Idag susar bilarna förbi gravfältet på Alnabjär utmed riksväg 11 vid Gårdlösa utan att ägna den anspråkslösa kullen mer än en flyktig blick. Hade man passerat här under järnåldern hade det antagligen sett annorlunda ut. Kanske skulle man gjort en större omväg för att inte inkräkta på stormannens gård, kanske hade man valt en helt annan väg.

Utgrävningar har visat att Gårdlösaåsen varit bebodd under hela järnåldern. På höjderna har arkeologerna funnit husgrunder, en kultplats och ett stort antal stensättningar i varierande form och skick. Av skeppssättningen på Alnabjär återstår idag bara fyra stenar, men de syns fortfarande vida omkring i landskapet. Utanför skeppssättningen finns ett flertal mindre runda och ovala stensättningar, knappt synliga i terrängen.

Sägnen berättar om att skeppssättningen är graven för den mäktige Kung Alne och att det en gång ska ha funnits ytterligare fyra stenar på södersluttningen för hans drottning Gya. Kanske är Alne ett namn som överlevt genom tidernas dimmor, säkert är i alla fall att Gårdlösa en gång var boplatsen för en mycket mäktig familj.

Några hundra meter från skeppssättningen ligger graven för den mystiska Silverflickan, eller Kvinnan från Gårdlösa som hon kallas för på Historiska Museet. Gravfyndet är känt för den rika mängd gravgåvor som kvinnan fått med sig, bland annat en silverfibula med inskriptionen ek unwodr – Jag Undwodr – skrivet med den 24-radiga Futharken någon gång på 200-talet, vilket gör dräktspännet till en av de äldsta fynden av runinskriptioner i Sverige.

Alnabjärs skeppssättning och de andra gravarna kan vara lite svåra att besöka då marken brukas. Parkering saknas men en ficka på riksvägen finns en bit ifrån gården.