Den medeltida borgen Opensten, eller Oppensten, låg i gränstrakten mellan Sverige och den ständige fienden Danmark. Det var oroliga trakter och åren kring 1300-talet fram till Kalmarunionen var en enda röra av krigande stormän som försökte ta eller försvara sin makt över regionen. Här i de sydöstra delarna av Västergötland låg borgarna tätt, men få är bevarade.

Möjligtvis uppfördes Opensten redan på 1200-talet för att försvara vägen längs Ätran, men första gången den nämns är när den bränns ner 1307. Borgen byggs upp igen först 1362-66, förmodligen av den tyske fursten Erik II av Sachsen-Lauenburg när han på uppdrag av Danmark försöker slå sig uppåt genom Västergötland. Borgen byggdes då upp till ett imponerande försvarsverk som kröntes av ett högt försvarstorn i flera våningar, med två meter tjocka murar och skottgluggar. Vägen upp till borgkullen bevakades av en halvrund förborg i brant terräng och gissningsvis är det denna del som är från 1200-talet.

Genom åren såg borgen sedan flera fogdar komma och gå fram till 1434 då den gick samma öde tillmötes som så många andra medeltida befästningar, den brändes ner och murarna revs. I fallet med Opensten så var det Engelbrekt Engelbrektsson som till slut brände fästet, och där tar borgens historia slut.

Idag är det svårt att föreställa sig hur livet på Opensten kunde ha sett ut, borgkullen ligger inklämd mellan åkerlandskapet och bortsett från spridda stenar finns det inte mycket som skvallrar om platsens historia. Bemödar man sig till att klättra upp på kullen kan man se tydliga spår efter grunden till borgens centraltorn, men det är också det mest tydliga.

Opensten innebär en trevlig liten utflykt för den som befinner sig i området och är intresserad av Västergötlands borgruiner, övriga finner kanske främst en fin plats för en picknick en solig vårdag.